Source text in English | Translation by Lena Käller (#10241) — Winner |
I remember reading once that some fellows use language to conceal thought, but it's been my experience that a good many more use it instead of thought. A businessman's conversation should be regulated by fewer and simpler rules than any other function of the human animal. They are: Have something to say. Say it. Stop talking. Beginning before you know what you want to say and keeping on after you have said it lands a merchant in a lawsuit or the poorhouse, and the first is a short cut to the second. I maintain a legal department here, and it costs a lot of money, but it's to keep me from going to law. It's all right when you are calling on a girl or talking with friends after dinner to run a conversation like a Sunday-school excursion, with stops to pick flowers; but in the office your sentences should be the shortest distance possible between periods. Cut out the introduction and the peroration, and stop before you get to secondly. You've got to preach short sermons to catch sinners; and deacons won't believe they need long ones themselves. Give fools the first and women the last word. The meat's always in the middle of the sandwich. Of course, a light butter on either side of it doesn't do any harm if it's intended for a man who likes butter. Remember, too, that it's easier to look wise than to talk wisdom. Say less than the other fellow and listen more than you talk; for when a man's listening he isn't telling on himself and he's flattering the fellow who is. Give most men a good listener and most women enough note-paper and they'll tell all they know. Money talks -- but not unless its owner has a loose tongue, and then its remarks are always offensive. Poverty talks, too, but nobody wants to hear what it has to say. | Jag minns att jag en gång läste att somliga låter språket skymma tanken, men har själv erfarit att bra många fler låter det ersätta tanken. Affärsmannens konversation bör styras av färre och enklare regler än någon annan av den mänskliga varelsens funktioner. Dessa regler är: Att ha något att säga. Säga det. Sluta tala. Att börja tala innan man vet vad man vill säga, och att fortsätta sedan man sagt det, får en köpman att hamna i rättssalen eller på fattighuset, och det förstnämnda är en genväg till det sistnämnda. Jag håller mig med en juridisk avdelning här, och det kostar mycket pengar, men mitt syfte är att undvika rättsprocesser. När man besöker en flicka eller språkar med vänner efter middagen går det för sig att föra en konversation som liknar en söndagsskoleutflykt, med avbrott för att plocka blommor, men på kontoret bör ens meningar utgöra det kortast möjliga avståndet mellan två punkter. Klipp bort inledningen och sammanfattningen, och sluta innan du kommer till ”för det andra”. Man måste hålla predikningarna korta för att fånga syndare, och präster tycker sig inte behöva långa för egen del. Låt dårar få det första ordet, och kvinnor det sista. Köttet ligger alltid mellan brödskivorna. Naturligtvis gör en aning smör på vardera sidan ingen skada, om det är avsett för en man som gillar smör. Minns även att det är lättare se vis ut än att tala med visdom. Säg mindre än den andre och lyssna mer än du talar, ty när en man lyssnar talar han inte om sig själv, och han smickrar den som gör det. Förse de flesta män en god lyssnare och de flesta kvinnor med tillräckligt mycket skrivpapper, så berättar de allt de vet. Rikedomen gör sig hörd – men inte med mindre än att innehavaren är lösmynt, och då är yttrandena alltid förargelseväckande. Även fattigdomen gör sig hörd, men ingen vill höra vad den har att säga. |